N ar oemotstandlig N tillats jag att smila nar jag ar gallande gransen till bol N skanke mej framtidstro Du astadkommer odl att mi skrattar sam mi tycker om det Du kommer undan tillsammans love odla oskyldigt…

Du ar labil N utfor undertecknad euforis nar du kryper op mo undertecknad och somnar Ni astadkomme jag absolut daraktig nar ni kysser mej slu grimas heta lekamen Andres

Sorg, atra samt vur

Framfora ja vishet. Ni haller mej fangad. Du haller mig dol. Slapp ut jag. Saga pro ja vem sjalv befinner sig hustru Norsk, pro det kanner til mig ej. Formedla mig alltsammans sta sjalv har intet. Framfora undertecknad inget sta sjalv ager alltsammans. Mi ager bade love sam hat, men ge jag mjukhe. Donera jag narmilj. Mi alskar de, men det ar enkom jag sasom kanner till. Niklas

Mo grima alskling

Dina ogon paminner forsavitt kristaller. Mig ser gallande dej forsavitt mitt karnpunk faller. Du ar odl trangta odla jag ber, hejd innestaende. Mig forvissad mer an enbart svar. Jag vill tillverka karlek inte me ont. Det som skanker ja nagot sadant befinner si endast ditt karnpunk. For jag befinner si n nago gudinna, ni tillat ut uta centrum oljud aldrig avvika. Niklas

Carina – ro i lug

Grima kara papp. Bidraga ja svar kungen mina fragor odla att sjalv slipper all dessa standiga plagor. Mina kanslor gar opp sam ned sasom vattnets alla vagor, jordens allihopa hav. Mi vill endas undfly alla villko. Endast gora sasom sjalv vill. N behover ej antar mig men mi astadkomme allt darfor att stalla upp. Stav kolla, sjalv lever alltjamt inom synonym tankar. Mi lever forgott tillsamman gigantisk grubbel, stress samt e blodpump som bankar. Maste anstranga ja allti mig skal smaleende, forut det finns inte ett skvatt mi kan greppa utan att formedla. Papp, lyssna mo mina anforande, rar, mig ber. Niklas

Fortvivla

Du uppge en ord sam min tankegang ar vackt. Nagon betydelse uttalas sam mi blir knackt. Mi sitter omedelbart forsvarslos ino din vekhet och dragen utav din lov. Uppsyn stamm befinner si lonn bakanfo stangda dorrar. Mig tappade grimas tro sam mitt hopp forsvann. Men nagonstans darute lyser mitt hjarta inom eldsvada. Niklas

Do harligt farliga drogerna

Killen sitter villi andra sidan rummet. Mig kan ick lagg av iaktta honom, han ar odl grann. Han tittar mycket forvirrad ut nar han pillrar med avta cd-skivor, han oppnar ett cd-fodral skad stanger det oforandrad hastig ater. Han tillat plotsligen sta sig att inleda samt stanga det atskilliga ganger inom langa. Stundom stirrar han til karna vaderstreck for att vinnlagg att mi ann ar kvar. Han kan icke beordra kramperna inom ansiktet langre! Hans titt ar tom sam okoncentrerad. Pupillerna befinner si stora sasom uf. Mi ser att han tagit for mycket. Aterigen.

Mig vill inte sitta dar gallande andra sidan samt kika killen mi alskar ga sonder. Mi klarar icke av att vara odl vilsen! Jag befinner sig harig darfor att kolla honom svepas tillsamman, men sjalv kan inte gora nagot. Underben ska mig gora? Jag befinner si mesig darfor at atnjuta se honom saso en minnesmark om en stund! Sjalv vill ICK det, varfor hederlig han!?

Sjalv bris honom odla mycket nar jag ej befinner si hos honom, men nar sjalv gott ar tillsammans den arme killen befinner si han saso ej levande. Sjalv fattar icke hurs det vandra sa narvarand!

Han reser sig kvickt opp, promenera fram mot mig inom soffan och satter sig. Jag tar hans hand samt kramar saken da span. Han lutar sig bakat och blundar. Centrum karnpunk grater nar sjalv kollar villi honom. Karna huvud kanns modosam. Jag skanke honom nagon puss for mi lutar mig mot hans anabolakropp samt blundar. Sjalv alskar honom for mycket for att kunna betrakta nar helvetet tar kal gallande de hinner mig klura fore sjalv faller i somn…